logo

na
 V K B
na
 Paul Jönska Gården
na
 Sophiamöllan
na
 Sjöfartsmuseet
na
na
na
na
na
 Valborgsbålet
na
 Nationaldagen
na
 Vikenfesten
na
 Byaluren
na
na
na
na
na
 Viken Aktuellt
na
 Vikenpromenader
na
 Kort m.m.
na
 Länkar
na
 Hem
na

Byaluren 20

Utdrag ur en del artiklar


Olga Ramel, född Pistolekors


Några i Viken känner henne. Andra åter känner igen den lilla spröda damen som tar sig fram på rullator i närheten av Möllaregården mitt i byn. Men de flesta av oss bybor är okunniga om hennes märkliga barndom och släktförhållanden.


Olga Ramel
Olga Ramel

Damen heter Olga Ramel och härstammmar från den svensk-baltiska adelssläkten Pistolekors på faderns sida och från de aktade släkterna Taneev/Tolstoi på mödernet. Båda släkterna hade flera anknytningar till den ryska storfursteätten Romanov och tsaren Nikolaj den II:s hov i den dåvarande huvudstaden S:t Petersburg. En tsarepok med strålglans långt ut i Europa ännu in på 1900-talets början men som brutalt skulle upplösas med mord på hela tsarfamiljen av bolsjevikerna efter den ryska revolutionen 1917.


Alexander Pistolekors
Alexander Pistolekors

Olga Pistolekors föddes 1912 i Sankt Petersburg. Hennes far, Alexander Pistolekors, var officer och kammarjunkare vid tsaren Nikolaj den II:s hov. Olgas farmor hade efter skilsmässa gift in sig i storfursteätten och erhållit titeln furstinnan Paley. Många adelssläkter från Baltikum sökte sig till ryska hovet, där det oftare talades franska, tyska eller engelska än ryska. Trots begynnande oroligheter hölls det storartade fester och kulturen blomstrade i Sankt Petersburg. Vid fester inom och utom tsarhovet var det mycket muciserande och flerstämmig körsång av olika familjemedlemmar. Olga och hennes två systrar fick följaktligen tidigt musikutbildning.


Alexandra Pistolekors
Alexandra Pistolekors

Några nutida dagisproblem hade inte Olgas föräldrar. Alla tre flickorna hade var sin amma-barnsköterska som i sin tur bevakades av en sträng engelsk guvernant. Det var t o m så att Olgas mamma -Alexandra- inte fick amma sina barn, men i smyg gjorde hon det ändå då moderskänslorna blev för påträngande.

Med barnen pratade hon ryska och engelska. När de sedan hamnade i Sverige blev det enbart engelska. Personligen lärde hon flickorna gå och lekte t ex en rysk form av Rida Ranka med en av döttrarna på sitt knä ropande: Shákom,shákom,shákom. Mamman brukade kyssa sina döttrar godnatt och gjorde därefter korstecknet över deras pannor.


Familjen bodde i ett annex till Alexanderpalatset. Det hände att de unga storfurstinnorna besökte familjen för att lekfullt kela med Olga och henne systrar som betraktades som mycket söta små barn. Storfurstinnan Tatiana bar den äldsta dottern till dopet. Olga minns bara svagt tsarens döttrar. Däremot kommer hon intensivt i håg treårsdagen med röd sammetsklänning då mormors mor rullade en guld-rubel mot henne över salsgolvet.

Ätten Pistolekors kom ursprungligen från Skottland till Sverige och Baltikum (Livland) redan på 1500-talet. I Livland hade släkten stora jordegedomar och slott. Det unika namnet fick de i samband med att drottning Kristina adlade officeren Jöran Olofsson Scott för sin insats att rädda Gustav II Adolfs liv genom att med två pistoler korsa händerna och skjuta ned fiendesoldater hotande kungen i slaget vid Stuhm 1629.


Olgas mor, Alexandra, härstammade från släkterna Taneev och Tolstoi. Mormor var på fädernet ättling till fursten och fältmarskalken Kutuzov som var överbefälhavare i kriget mot Napoleon 1812. Morfadern var mycket musikalisk och man samlades regelbundet till kammarmusikaftnar med dåtidens berömda tonsättare som Tjaikovsky och Rachmaninoff. I denna miljö fann sig Olgas mor väl tillrätta och underhöll med sång både i hemmet och senare hovet men ägnade sig även åt teaterkonsten.

Olgas morbror Serguei Taneev var livgardesofficer hos Tsaren och ceremonimästare vid hovet. Och mostern Anna Virubova var hovdam hos ryska kejsarinnan. Hon gav ut en mycket berömd skildring av hovlivet: Minnen från ryska hovet och revolutionen (Bonniers 1923). Hennes unika fotosamling - det enda hon räddade vid flykten till Sverige och till Olgas mor 1920 - såldes till USA och gavs ut under titeln: The Romanov family Album.


På kejserliga yachten
På kejserliga yachten "Strandart". Fr. vänster: storfurstinnan Maria, Olga Pistolekors (Olgas faster), tronföljaren Alexei, Anna Virubova (Olgas moster), storfurstinnorna Tatiana och Anastasia.

Oroligheterna inom Ryssland och ute i Europa gjorde att fadern i december 1916 lyckade få tjänst som adjutant hos generalguvernören i Finland. Han lyckades övertala makan att för säkerhets skull komma över med döttrarna till Helsingfors på nyåret. Då revolution sedan kom i mars, övertygade fadern framsynt sin hustru att resa till Sverige med döttrarna. Resan via Haparanda blev dramatisk för barnen och endast genom farmoderns ställning och inflytande kunde de åka bekymmersfritt i storfurstens privata tågvagn. Värre gick det för fadern. Soldater trängde in i hans kvarter, slet av honom epåletterna, och förde honom till ett torg där officerskollegor också samlats in för att arkebuseras. Fadern lyckades dock fly.

Modern och flickorna tog in på ett pensionat i Stockholm. De enda tillhörighet de kunnat föra med sig var kläder och smycken. Moderns tiara (en gåva från storfurstinnan) bestående av 180 briljanter såldes och gav dem frist något år så att de bl a kunde köpa en villa på Lidingö. Fadern kunde efter äventyrliga strapatser förenas med familjen. På grund av familjens (Pistolekors) svenska anor och förbindelser med kungahuset fick de svenskt medborgarskap. Efter något år sökte sig fadern till Paris och till den ryska adeln i exil.


Modern fick många värdefulla kontakter i Stockholm och sörjde för döttrarnas utbildning såväl i musik som i allmänbildning. Ett allvarligt höftfel upptäcktes hos Olga och man fann även ett tuberkulosangrepp på ena lungan. Modern tog henne till Schweiz för en behandling som varade i två år. Olgas systrar stannade i Paris hos fadern medan modern pendlade mellan kurorten, Paris och Stockholm. Olga fick ändrat sin pianoundervisning till att i liggande ställning fixerad vid sängen övergå till att lära sig spela fiol. Moder och döttrarna återvände till Sverige för att bosätta sig i Saltsjö-Storängen och sedan tillbaka till Stockhom och olika adresser 1922-1926.

Då och då åkte modern på resor till Tyskland, Frankrike och Schweiz. De flesta gångerna utan flickorna. Men Olga var med då man fick bära sedlarna i en hattask för att kunna handla i Berlin som då hade hyperinflation.


I slutet av 20-talet hamnade de åter i Paris där de återförenades med farmodern som lyckats ta sig dit dock utan sin storfurste Paul som arkebuserats. Sina värdefulla smycken lät hon kopiera av den kände juveleraren Cartier. Sedan sålde hon originalsmyckena för dyra pengar efterhand som det behövdes för att finansiera ett behagligt liv och även räcka till ett arv åt familjemedlemmarna. Ingen märkte att hon bar skickligt gjorda smyckekopior. Olgas far hade under tiden träffat en ung ryska som han gifte sig med efter skilsmässan.

Olgas mamma var en firad och attraktiv adelsdam som fick många flitigt uppvaktande beundrare. Hon gifte efter moget övervägande om sig och flyttade med man och döttrar till Lausanne i Schweiz.


Storasyster Tania kom in på universitetet medan Olga och lillasyster gick i flickskola. Olga fick dessutom undervisning i fiolspel och harmonilära. Familjen hade ett livligt umgänge med stadens honoratiores med mycket sång och musik. Olga och hennes systrar fick ofta sjunga flerstämmigt vid desserten på festerna. Efter något år flyttade familjen till Frankrike och olika platser såsom Rivieran. Den rotlösa tillvaro som många ryssar i exil fick finna sig i, passade inte Olga så bra.

Eftersom hon hade trivts i Sverige, lyckades Olga övertala sin mamma att 1931 få komma till Stockholm igen där storasyster redan fanns sedan ett år tillbaka. Efter diverse förvecklingar blev Olga inskriven i Bar-Lock institutet och lärde sig sekreterargöromål som maskinskrivning och stenografi. När Olga var 20 år uppvaktades hon av Bertil Rabe. De gifte sig 1933 sedan mamman noga efterhört länsnotariens meriter. I äktenskapet föddes tre flickor, Nina, Elisabeth och Katarina. Dessemellan hade Olga olika platser - längst på Indonesiens ambassad där hon arbetade som sekreterare i tjugo år. åldersskillnaden mellan makarna ledde till skilsmässa.


Olga gifte om sig 1959 med Hans Ramel. Paret flyttade från Stockholm 1970 till Skåne då maken fick pension. Först hamnade de i Strandbaden i ett sommarhus. Maken letade efter lämplig åretruntbostad i trakterna och fann den i Viken på Möllaregården, där Olga som änka nu kan minnas allt det unika hon varit med om. Hur Olgas vuxenliv utvecklats om Vladimir Lenin på sin hemresa från europaexilen fastnat i Stockholm, som han kort besökte, kan vi bara spännande fantisera om.

Sven Lundberg



Tryck på den Byalur du önskar läsa

1  2  3 - 4  5  6  7  8  9  10  11  12  13  14  15  16  17  18  19  21  22  23  24  25  26  27  28  29  30  31  32  33  34  35  36  37  38  39